natt
Hej vänner, ANKI här. Det här tänker jag på en natt som denna.
Tänk så mycket man bär inom sig egentligen, som iiingen vet om. Eller få. Eller ingen. Småsaker kan det vara, som vad man åt innan man somnade när ingen såg. Eller något man skrev som man senare suddade ut. Eller något stort. Fast jag vet inte vad. Egentligen bär man på en massa små hemligheter, som man inte ser som hemligheter. Hemlisar. Fint ord tycker jag.
Jag undrar vad jag gjorde exakt denna dag för 5 år seadan. När jag var 10 år, nästan 11. Vad tänkte jag på då? Vad väntade jag på, vad längtade jag efter? Jag visste nog nästan inte vem Andrea var då. Vi var i alla fall inte vänner. Jag är glad att vi är det idag, det är jag verkligen.
Och jag undrar vad jag gör exakt denna dag om 5 år. Vad tänker jag på, hur lever jag då? När jag är 20 år, nästan 21. Var bor jag, vad gör jag, vem är jag? Ingen aning. Men Andrea är nog min vän då med. Min vän i livet.
Är det bara jag som blir varm i kroppen av att lyssna på OC-musik? Det är så underbar i min värld. Jag blir så glad och varm och glad och allt blir så fiint. Livet liksom.
Jag är så glad att jag har er, mina vänner, ni som läser och ni som inte läser. Ni vet ju vilka ni är och jag tycker så förbaskat mycket om er!! Ni ska veta att när jag är ledsen kan jag tänka på er och bli glad igen. Så bra är ni. Mina lyckopiller, mina regnbågar på en grå himmel. Mina djungelvrål som jag ska spara föralltid. Okej, nog med liknelser. Jag tycker om er, på riktigt verkligen. Ni förstår väl det?
Pussar och kramar från ANNIKA
Tänk så mycket man bär inom sig egentligen, som iiingen vet om. Eller få. Eller ingen. Småsaker kan det vara, som vad man åt innan man somnade när ingen såg. Eller något man skrev som man senare suddade ut. Eller något stort. Fast jag vet inte vad. Egentligen bär man på en massa små hemligheter, som man inte ser som hemligheter. Hemlisar. Fint ord tycker jag.
Jag undrar vad jag gjorde exakt denna dag för 5 år seadan. När jag var 10 år, nästan 11. Vad tänkte jag på då? Vad väntade jag på, vad längtade jag efter? Jag visste nog nästan inte vem Andrea var då. Vi var i alla fall inte vänner. Jag är glad att vi är det idag, det är jag verkligen.
Och jag undrar vad jag gör exakt denna dag om 5 år. Vad tänker jag på, hur lever jag då? När jag är 20 år, nästan 21. Var bor jag, vad gör jag, vem är jag? Ingen aning. Men Andrea är nog min vän då med. Min vän i livet.
Är det bara jag som blir varm i kroppen av att lyssna på OC-musik? Det är så underbar i min värld. Jag blir så glad och varm och glad och allt blir så fiint. Livet liksom.
Jag är så glad att jag har er, mina vänner, ni som läser och ni som inte läser. Ni vet ju vilka ni är och jag tycker så förbaskat mycket om er!! Ni ska veta att när jag är ledsen kan jag tänka på er och bli glad igen. Så bra är ni. Mina lyckopiller, mina regnbågar på en grå himmel. Mina djungelvrål som jag ska spara föralltid. Okej, nog med liknelser. Jag tycker om er, på riktigt verkligen. Ni förstår väl det?
Pussar och kramar från ANNIKA
Kommentarer
Postat av: Janine
annika, du är fin så tänk på dig själv nästa gång så blir du glad. det borde du :) fin text förövrigt, mycket bra
Postat av: andrea
det är jag med
Trackback
